Vet ni vad? Allting lider mot sitt slut, varje ny dag är ett steg längre fram till den dagen då allting faller isär och hjärtat slutar att slå. Jag saknar sommaren 2010, men vet att jag aldrig kommer att få uppleva den igen. Ny sommar och nya saker kommer att hända. Känns skrämmande samtidigt som det känns bra att livet vandrar vidare även om kroppen inte förstår.  Men när vet man att det är dags att släppa tagit om allt det som varit, och låta kroppen likaså få vandra vidare...