ny blogg
20/09
Hej hej. Slutade skolan klockan 12 idag, då bad jag mamma komma och hämta mig, och sen dess har jag legat och tittat på one tree hill. Jag sitter på nya datorn nu också, så får bli ännu ett tråkigt inlägg med bara massa text, eftersom jag har inte har några bilder. Senare så ska jag laga mat, gå ner till kanlist och lämna några papper och skriva upp mig som ledare, sen kommer Ida förbi och hämtar upp mig, ja då ska lilla lois åka och träna handboll första gången på ca 2 år. Kommer ha sån goo träningsverk imorgon, men jag vet ni gillert.
17/09
Idag har jag varit på bas kurs för att bli ledare. Jag ska nämligen leda små barn i gymnastik, riktigt roligt är det och man får även lite pengar för det så jag passar bara på. Gick ju i gymnastik som liten, och idag för första gången har Amanda lärt mig stå på händer helt själv igen. Längtar till nästa träning när jag ska få göra en träning för barnen helt själv. Bästa med barnen är att dom är så himla roliga också, säger exakt vad dom tycker och tänker. Idag så ska ju typ alla dricka och jag sitter hemma med två cider. Så det blir lugnt med två cider och sällskap, kan allt bli kulllllllllll det med
kärlek
Någonstans på vägen till att två blir till en, ska man ge bort sitt halva jag. Så jag antar att det inte är så konstigt att det gör lite ont ibland. Hälften så stor, med dubbelt så mycket att känna för. Gladare än någonsin, men räddare än aldrig förr. Ogillar att inte våga blicka framåt, men älskar att blicka åt sidan och ha Honom där.
Det är som att jag faller och väntar på att någon ska ta emot. Som att jag råkar snudda i någons famn ibland, men faller ganska snart igen. Rädslan för höjden har tagits över av rädslan att aldrig tas emot. Tänk om man tvingas falla för alltid?
”När rädslan för att våga känna igen blir större än viljan att älska”.
Somliga vågar inte känna alls. Andra vågar känna, men inte säga det högt. Samtidigt som någon annan sagt det, men aldrig vill göra det igen.
Jag klädde av mitt hjärta naket och lät mina känslor blottas inför honom, och jag antar att det är där sårbarheten skapas. När kärleken vissnar och du lämnas naken kvar i ett mörker av ensamhet. Jag hade aldrig känt mig ensam, men det var väl för att jag aldrig tidigare hade älskat
<3<3